De flesta företag som tillverkar, säljer och installerar säkerhetsdörrar har samma säljsnack, samma motivering till varför man ska köpa just deras dörr. De beskriver hur dörren är ett måste för att skydda sitt hem mot eldsflammor och gasexplosioner. Den är den enda möjligheten att hindra fula typer från att bryta sig in och stjäla allt ni äger och har. Säkerhetsdörren låter oljud och irriterande stoj från grannarna stanna i trapphuset, så att du slipper lyssna på det vid middagsbordet. Välklädda försäljare med broschyrer pekar på olika klassificeringar, som talar om hur säker dörren är, samt hur bra den är på att hålla ut ljud, eld och inbrottstjuvar.
Som småbarnsfamilj kan det dock vara bra att tänka tvärtom. Istället för att fokusera på hur bra dörren håller ute inbrottstjuvar och oljud, kanske man ska tänka på hur bra dörren är på att hålla inne små, kvicka barn som gärna vill ge sig ut, och störiga skrikiga vandaler som inte får som de vill.
Ungar på rymmen
Alla som någon gång träffat en tvååring vet hur snabba de är. Kaxigt tar de sig fram på sina ben som de bara några månader tidigare lärt sig använda på bästa sätt. De rusar från rum till rum snabbare än ett jaktflygplan gör en dykning, och är man inte ständigt på hugget kan man mycket väl hitta ungen i kylskåpet, med kläderna på under duschen eller med en fjärrkontroll i toalettstolen. Säkerhetsdörren hjälper alltså i det här fallet till att hålla barnet inne i lägenheten. Den hindrar att vandalen tar sig ut i trapphuset och börjar kasta ostbitar och ljummen saft på grannarna. Den ser till så att ungar i alla åldrar stannar inom hemmets fyra väggar, där föräldrar och barnpassare i alla fall har en minimal chans att hålla koll på dem.
Skrikiga ungar
Tvååringarna som nämndes i stycket ovan förvandlas så småningom till åsiktsfulla treåringar, fyraåringar som alltid vet bäst och femåringar som blir vansinniga om man tvivlar på deras förmåga. De kan alla vara otroligt högljudda och låter gärna hela världen veta att de är arga, sura, eller glada för den delen.
Dessutom var de där tvååringarna en gång i tiden små hjälplösa bebisar med lungkapacitet som professionella ballonguppblåsare. De kunde skrika så att fönsterrutor krossas och brandlarm går i andra stadsdelar. Säkerhetsdörrens jobb är att skona grannar från denna symfoniorkester av missnöje.